En av våra främsta skådespelerskor genom tiderna heter Annalisa Ericson som är värd att kallas för ikon. Hon fick motta en välförtjänt hedersguldbagge för sina insatser inom filmen 2001. Förutom en rad mångsidiga roller framför kameran med en början som statist (1923) och en egen större roll i Kyss henne (1940) medverkade hon i många revyer, krogshower, pjäser och dansföreställningar. Hon gjorde flera filmer med komikern och skådespelaren Nils Poppe och de två blev som ett radarpar. På 1990-talet var hon med i några sista TV-produktioner vilka blev avslutningen på en mer än 70-årig karriär. Hon firade sin 95-års dag i januari 2008 på biografen Sture i Stockholm.
Om man nu ska våga sig på att dra en jämförelse med Hollywoods filmstjärnor så är Lauren Bacall det namn jag direkt kommer att tänka på. De båda hade i många filmrollen en liknande framtoning av sval elegans och stark närvaro som trängde igenom filmduken. I rollen som Kajsa Hillman i de så kallade Hillman-filmerna, som gjordes 1958-1963, fick Annalisa Ericson vara kyligt cool, smart och självständig. Huvudrollen som privatdetektiven John Hillman gjordes av Karl-Arne Holmsten och dennes tankspridde side-kick Freddy spelades av Nils Hallberg.
Författaren bakom Hillman hette Folke Mellvig som låg bakom många deckare och manus, bl.a. till den kända TV-serien Kullamannen. Karaktären John Hillman dök först upp i Mellvigs böcker och sedan blev det radioteater där den mycket spännande historien Grönt för mord (1957) regisserades av Arne Mattson. Hans mest kända verk är Hon dansade en sommar som var mycket tidigt ute med att visa nakenhet. Mattson har kalltas för Sveriges svar på Alfred Hitchcock och det ligger mycket i det påståendet.
Författaren Folke Mellvig Foto Jarl Ekenryd, SVT Bild
Mattson regisserade alla fem filmerna om Hillman; Damen i svart, Mannekäng i rött, Ryttare i blått, Vita frun och Den gula bilen. Jag har sett alla filmer och de första två som spelades in och fick premiär under samma år, 1958, är de bästa i serien. De skiljer sig mycket från varandra så att det nästan är svårt att se hur de kan vara gjorda så tätt inpå varandra. Damen i svart är en svartvit melankolisk historia med viss Bergman-känsla medan Mannekäng i rött är en färgsprakande Hitchcock-karamell som även påminner om Dario Argentos blodiga thrillers från 1970-talet.
Handlingen i alla Hillman-filmer är ganska rörig och ibland långsökt men dom är underhållande och ganska spännande. Den sista filmen i serien, Den gula bilen, kan undvikas då jag nästan skulle vilja kalla den för kalkonfilm med sin bisarra intrig och bisarra repliker.
Efter Hillman gick Arne Mattson vidare till att regissera filmer som kultrullen Smutsiga fingrar som kom att bli hans sista regiinsats på vita duken. Det är en ganska våldsam och udda film som i USA antagligen hade sorterats under genrebeteckningen ”Sleaze” eller ”Grindhouse”. Tortyr, våldtäkt och en skurk som har en napp i munnen är bara några ingredienser i soppan. Men den är ändå sevärd och intressant som tidsdokument.
Mattson är en av de mest spännande filmskapare vi haft och Annalisa Ericson är en av våra absolut främsta skådespelerskor. Tillsammans gjorde de båda två verkliga klassiker inom svensk thrillerfilm. Det finns en box med alla Hillman-filmerna och det kan om inte annat vara ett julklappstips såhär dagarna före julafton.
