Låt den rätte komma in såg jag för första gången så sent som nu den gågna helgen. Jag vet inte varför jag väntade så länge, särskilt som jag är ett fan av vampyrfilmer och 1980-talet. Men nu blev det i alla fall av, tror att det vara alla priser på Guldbaggegalan som slutligen drev mig till en liten biografduk i Stockholms innerstad.
Per Ragnar flyr från mordplatsen.
Och jag kan bara säga, oj vilken film! Alla Guldbaggar den fick var välförtjänta och fotot var bland det mest avskalade och snygga jag sett i en svensk film på mycket länge. Återhållet och finstämt skådespeleri och författaren till boken, John Ajvide Lindqvist, skrev även manuset som jag gärna skulle vilja läsa.
Atmosfären var väldigt stark i filmen, känslan av utsatthet och tomhet var nästan påträngande. Hur man hanterade de mer skräckfilmsliknande inslagen i filmen imponerade på mig, framförallt hur man undvek alla uttjatade skräckfilmsklyschor.
Det ska göras en amerikansk version av filmen vilket känns ganska onödigt. Låt den rätte komma in har också visats i USA och fått mycket bra respons där höjdpunkten var när regissören Tomas Alfredsson fick ta emot filmfestivalen Tribecas pris för bästa film av självaste Robert De Niro . Jag tvivlar på att det går att göra en bättre film än det svenska originalet, men det ska såklart bli intressant att se resultatet. Regin ska Matt Reeves stå för, han har tidigare gjort en del för amerikansk TV samt den originella Cloverfiled som kom häromåret.
Filmmusikkompositören Johan Söderqvist har gjort musiken och även om jag kan tycka att den kunde ha tonats ner i vissa scener i filmen så är soundtracket väldigt bra. Söderqvist är, tillsammans med Björn Isfält (1942-1997) mina egna favoriter inom svensk filmmusik. Hoppas att man i den amerikanska versionen av Låt den rätte komma in väljer att behålla musiken och ledmotiven.
