Han har influerat och inspirerat artister som David Bowie, Pulp, Radiohead, Marc Almond och Divine Comedy. Han började som tonårsidol sjungandes lättsmälta effektiva popkarameller. Idag gör han experimentell musik med ovanliga instrument som t.ex. en köttbit. Hans namn är Scott Walker.
Scott Walker (eller Scott Engel som han egentligen heter) föddes i delstaten Ohio i USA 1943. Efter att ha lanserats som tonårsidol i slutet av 1950-talet hankade han sig fram som basist vid studioinspelningar för andra artister. I mitten av 1960-talet blev han medlem i trion The Walker Brothers som hade enorma framgångar i främst England med storslagna bombastiska låtar som ”Make it easy on yourself” och ”The sun ain’t gonna shine anymore”. Scott bidrog med några låtar till gruppens andra och tredje album och dom sticker verkligen ut med sitt egensinne och starka texter. Gruppen upplöstes efter ca tre år tillsammans och den nu 25-årige leadsångaren gav sig ut på egna äventyr, bland annat genom att studera körsång i ett kloster och låta sig inspireras av Ingmar Bergmans filmer och instrumental musik.
På bara tre år, 1967-1969, släppte Scott Walker fyra album med de smått geniala titlarna ”Scott”, ”Scott 2″, ”Scott 3″ och ”Scott 4″. Alla dessa skivor är inget mindre än mästerverk, framförallt hans debutskiva som jag håller som en av mina absoluta favoritskivor alla kategorier. ”Scott 4″ anses av många vara hans allra bästa album även om den blev ett kommersiellt misslyckande till skillnad från de tre andra albumen som alla sålde väldigt bra. Fyran var också den enda skiva där han komponerade all musik och skrev all text själv, på de andra tolkar han många andras låtar – framförallt Jacques Brel. Scott var en riktig crooner med sin själfulla djupa röst som hade varit perfekt i en egen show i Las Vegas, sittandes på en barstol i stålkastarljuset. Men han gick sin egen väg.
Efter hans fyra klassiska album släpptes en rad mer eller mindre, i jämförelse, ointressanta album där han bara gör covers. ””Til the Band Comes In” (1970) har vissa höjdpunkter men rymmer inte alls lika mycket kreativitet. Efter en återförening med The Walker Brothers och hitlåten ”No Regrets” fortsatte Scott att utforska musikens gränser. Hans musik och album blev allt mer experimentella till sin form, harmonierna sticker i öronen och melodier bryts upp i fragment. Han drog sig allt mer tillbaka från rampljuset och kom att bli en av musikhistoriens mest hemlighetsfulla personer, släppte skivor med 7-10 års mellanrum och gjorde musik till film och dansföreställningar.
2006 bröts tystnaden då filmen ”Scott Walker: 30 century man” släpptes. Den var väldigt svår att få tag på men jag lyckades beställa den från England. Filmen producerades av självaste David Bowie som tillsammans med flera andra musiker berättar om Scotts musik och den påverkan han haft på deras eget skapande. Scott själv låter sig intervjuas och man får även se när han gör den omtalade inspelningen där en köttbit används som rytminstrument. Den är väl värd att se om man vill få en inblick i hans karriär och musik. För mig är han en av de allra främsta artisterna under 1960-talet och hans musikaliska arv lever vidare. Scott är idag i pensionsåldern och bor sedan många åri England och förhoppningsvis släpper han ännu en skiva inom 7-10 år.
Här sjunger Scott en låt från sin egen debutskiva; ”When Joanna loved me”.
