Oscarsnomineringarna klara

Precis nu, strax före klockan 15 svensk tid blev det offiiciellt vilka som nominerats till den prestigefyllda Oscarsstatyetten. Hela listan finns här:

http://www.oscars.org/awards/81academyawards/nominees.html

Heath Ledger blev nominerad (postumt) för bästa manliga biroll för sin fantastiska prestation som Jokern i The Dark Knight. Jag tror dessvärre inte att han kommer att få den, men jag hoppas verkligen för det är en så originell och egensinnig rolltolkning som kommer att gå till filmhistorien. Ledger var en skådespelare som verkligen gjorde varje roll han tog sig an till sin egen. Det är svårt att ens föreställa sig att samma person som gör den hämningslöse vitsminkade Jokern några få år innan spelade en sammanbiten cowboy i Brokeback Mountain.

Roligt också att Mickey Rourke får en comeback med sin nominering till bästa manliga huvudroll för The Wrestler (som jag inte sett eftersom den inte haft premiär än). Han har inte fått många bra roller de senaste 15-20 åren bortsett från Sin City och någon enstaka film till.

Det som på papperet känns som den tuffaste kategorin är bästa kvinnliga huvudroll. Kate Winslet, Angelina Jolie, Anne Hathaway, Melissa Leo och Oscarsdrottningen själv Meryl Streep. Där snackar vi hård konkurrens mellan några av de mest begåvade skådespelerskorna som verkar i Hollywood. Flera av de nominerade har redan en eller flera Oscars hemma i troféhyllan.

Jag får säkert anledning att återkomma till ämnet längre fram… Men så långt om Oscarsnomineringarna för den här gången. En svensk version av listan över de nominerade finns här:

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/film/article4239547.ab

Blackebergsvampyren

Låt den rätte komma in såg jag för första gången så sent som nu den gågna helgen. Jag vet inte varför jag väntade så länge, särskilt som jag är ett fan av vampyrfilmer och 1980-talet. Men nu blev det i alla fall av, tror att det vara alla priser på Guldbaggegalan som slutligen drev mig till en liten biografduk i Stockholms innerstad.

Per Ragnar flyr från mordplatsen.

Och jag kan bara säga, oj vilken film! Alla Guldbaggar den fick var välförtjänta och fotot var bland det mest avskalade och snygga jag sett i en svensk film på mycket länge. Återhållet och finstämt skådespeleri och författaren till boken, John Ajvide Lindqvist, skrev även manuset som jag gärna skulle vilja läsa.

Atmosfären var väldigt stark i filmen, känslan av utsatthet och tomhet var nästan påträngande. Hur man hanterade de mer skräckfilmsliknande inslagen i filmen imponerade på mig, framförallt hur man undvek alla uttjatade skräckfilmsklyschor.

Det ska göras en amerikansk version av filmen vilket känns ganska onödigt. Låt den rätte komma in har också visats i USA och fått mycket bra respons där höjdpunkten var när regissören Tomas Alfredsson fick ta emot filmfestivalen Tribecas pris för bästa film av självaste Robert De Niro . Jag tvivlar på att det går att göra en bättre film än det svenska originalet, men det ska såklart bli intressant att se resultatet. Regin ska Matt Reeves stå för, han har tidigare gjort en del för amerikansk TV samt den originella Cloverfiled som kom häromåret.

Filmmusikkompositören Johan Söderqvist har gjort musiken och även om jag kan tycka att den kunde ha tonats ner i vissa scener i filmen så är soundtracket väldigt bra. Söderqvist är, tillsammans med Björn Isfält (1942-1997) mina egna favoriter inom svensk filmmusik. Hoppas att man i den amerikanska versionen av Låt den rätte komma in väljer att behålla musiken och ledmotiven.

Glasvegas & Guldbaggen

Jaha. Så kommer dom alltså till Sverige och spelar. Glasvegas, det skotska bandet som gjorde 2008 års absolut bästa låt – Geraldine.  Dom som ingjöt nytt hopp i en ganska sömning rockscen och på bara ca ett halvt år lyckas bygga upp en stor fanskara. Biljetterna tog slut på minuter och jag blev såklart utan. Dom går redan för stora summor på vissa säljsajter men jag skulle aldrig betala ockerpriser för att se en artist, det ska inte behöva gå till så.  Men det är väl den bittra verkligheten, och svartabörsbiljetter har diskuterats rätt livligt i media. Glasvegas lär jag missa, tråkigt nog. Hade gärna fått skråla med i Geraldine…

Dressed in black again. Glasvegas.

Och Guldbaggegalan ägde rum igår, måndag 12:e januari. Det var en av de bättre sändningarna jag sett av galan, trots några små om än mänskliga misstag som hör direktsändningar till. Priserna hamnade ungefär rätt tycker jag, särskilt kul var att man valde att belysa musikern och kompositören Matti Byes insats med filmmusiken till Maria Larssons eviga ögonblick! Synd samtidigt att det inte finns en filmmusikkategori, likaså en för scenografi. Men det görs ju inte så mycket filmer som får stor spridning så det är delvis ett resultat av det filmklimat som råder i Sverige. Får hoppas att det förändras och 2008 var överlag ett ganska bra svenskt filmår. Hoppas att 2009 inte blir en tillbakagång.

Grammisgalan 2009

Grammisgalan gick av stapeln igår och Kleerup samt Anna Ternheim vann flest priser, välförtjänt tycker jag själv. Jag satt i publiken och det var intressant att se hur TV-sändningen gick till och vad som hände när kamerorna inte var påslagna.

Håkan fick en Grammis. Foto: Stefan Forsell/Expressen

Livespelningarna under galan var imponerande tycker jag, det kanske inte gick fram i TV:n men det var en upplevelse på plats, framförallt Timo  Räisänen och In Flames som gjorde ett tungt nummer tillsammans. Robyn gör alltid bra framträdanden, A Camp likaså. Takida och E.M.D. (som kanske inte är min kopp te) gjorde varsitt proffsigt USA-doftande framträdande.

Idag uppdagades det att polisen gjort mindre ”razzior” och drogtester av artister, vilket var en nyhet för mig som inte märkte något av detta. Jag tänker inte gå in på den saken närmare även om jag såklart har en åsikt om det. Det blev i vilket fall många välförtjänta priser även om jag inte alltid tycker att dom hamnade hos mina egna favoriter. Många frågade sig varför Takidas enormt populära låt Curly Sue inte var nominerad till årets låt, efter att ha slagit rekord på Trackslistan genom att stanna kvar där hela 49 veckor! Det något trista svaret är att den utkom som singel i oktober 2007 och därför inte räknades in bland nomineringarna.

Sammantaget kan jag säga att Grammisgalan var kul för artistframträdandena som var bättre på plats än i TV, men i övrigt så var det rätt ointressant att se programledarna och reklampauserna fylldes inte av någonting. En del underhållande tacktal och presentationer av nomineringar/priser blev det som vanligt, artisterna sitter på plats ungefär tre timmar innan TV-sändningen börjar och då hinns det med att festas en del.

Jag har fått känna på dengamla klassiska versionen av en Grammis en gång. Den var ganska snygg på ett retro-aktigt sätt, får mig att tänka på 1970-talets design av någon anledning. Idag är designen helt annorlunda, som Håkan Hellström nämnde i sitt tal, den ser ut som en fallossymbol i glas.