Sébastien Tellier på Debaser Medis

Igår var jag på den skäggige fransmannen Sébastien Telliers konsert på Debaser Medis. Den nystartade liveprogrammet Popcirkus, som sänds i SVT, gjordes innan den stora spelningen började men Tellier fick göra sina tre mest kända låtar under direktsändningen. ”Kilometer”, vackra ”La Ritournelle” och Eurovision Song Contest-bidraget från 2008; ”Divine”.

Tellier och 50% av Daft Punk.

Tellier har samarbetat med de franska grupperna Air och Daft Punk sedan debutalbumet som kom 2001. Det hörs på hans sound som är en blandning av rock, fransk pianopop och electro med en stark doft av sent 1970-tal. Scenen på Debaser var snyggt dekorerade med en lysrörsvägg i de franska färgerna blått, vitt och rött. Stundtals kändes det som en konsert som skulle ha kunnat ha utspelats 1983 med tanke på scenbilden, hur musiken lät och bandets klädstil. Mycket snyggt alltså.

Sébastien bjöd verkligen på sig själv, halsade två flaskor vin samtidigt (!) och mellansnacket trotsar all beskrivning. Han flummade iväg totalt till publikens förtjusning, även om vissa muttrade något om ”är detta vad jag betalat inträde för att höra?”. Men efter en något trög start på spelningen tog den verkligen fart och var en ren njutning för oss som gillar fransk elektroniskt laddad pop.

Sånger från 2008

Årets låtar 2008

Geraldine – Glasvegas
Jag kan inget annat göra än att stämma in i hyllningskörerna. Det här en blivande klassiker.  The Jesus and Mary Chain borde vara stolta och socialtjänsten har fått en egen nationalsång.

Ladyhawke – Paris is burning
Fantastiska Ladyhawke gjorde årets mest helgjutna album och även en av årets bästa låtar.

Cut Copy – Out there on the ice
Inte släppt som singel men bäst på deras senaste album ”In Ghost Colours”

Håkan Hellström – För en lång, lång tid
Saxofondrivet med Håkan. Det kan inte bli annat än bra. En låt som växer.

Beyonce – Halo
Effektiv & dyr poppig RnB.

Coldplay – Viva la vida
Gitarrhjälten Joe Satriani blev sur och anklagade stadiumrockarna för plagiat. Låten är uppblåst som en ballong men ändå återhållen och jag kan inte låta bli att tycka om den.

Doleful Lions – Magic without tears
Doldisar från Illinois som gör psykedelisk proggpop och förtjänar en större publik. På den här låten som släpptes som singel i år förvandlas dom till ett ungt New Order.

Kleerup feat. Tityo - Longing for lullabies
Albumets zenith är såklart ”With every heartbeat”, som släpptes som singel 2007 och därför inte finns med på den här listan. Men den här andra singeln är en snygg och nästan meditativ electro-ballad.

Justice – DVNO
Genialt svängig sak som gör min längtan efter något nytt från Daft Punk lite lättare att hantera. Genial video också.

Sam Sparro – Black and Gold
Elegant disco.

1980-talets smörigaste låtar #1

Kände att det var dags för att börja med en topplista av något slag. Bara för att dom just nu spelar en av de smörigaste och mest tårdrypande ballanderna som kom ut på 1980-talet så får det bli ämnet för den första; 1980-talets smörigaste låtar.

För att göra saker lite annorlunda börjar jag med plats 1. ”When the children cry” med amerikanska pudelrockbandet White Lion. Låten blev som bäst trea på Billboard-listan när det begav sig och även om budskapet är vackert så är låten så insmickrande och smetig.

Det var väldigt populärt att pudelrockarna gjorde en singel där man plockade fram de akustiska gitarrerna, satte sig på pallar i musikvideorna som oftas gjordes med svartvitt eller enfärgat foto för att förstärka att man nu var lite extra seriösa. Scorpions (Wind of change) och Extreme (More than words) gjorde samma sak, för att nämna några fler exempel.

Scorpions & Extreme

Sångaren i White Lion har artistnamnet Mike Tramp men han är egentligen från Danmark även om bandet bildades i USA. Hans sånginsats på ”When the children cry” får mina öron att dra ihop sig inåt som en slags skyddsåtgärd. Men någonstans är detta ändå så utstuderat insmickrande och gjort utan distans att det förtjänar någon slags respekt. Dom hamnar på plats ett på min första lilla lista i alla fall.